Så lite, men ändå så mycket...

Jag tröttnade på att drömma stort och leva litet så jag gav järnet för att leva min dröm.

onsdag, december 28, 2005

Tras, knas och presenter 28/12 2005



Lika mycket som jag älskar mitt jobb, lika mycket hatar jag det när ingenting går som det ska. Idag gick ingenting som det ska, och då menar jag verkligen att allt allt allt sket sig. Allting var fine till Lunch. Lunchen var föresten ljuvlig, jag fick besök och lunchsällskap av världens bästa Kimmo. Alltid trevligt när ens bästis trippar förbi med julklappar under arbetsdagen. Jag fick underbart vackra tavlor med Marilyn Monroe, ohh vad vacker hon är. Tack Kim, det var en helt klockren present =)
Efter lunchen började som sagt helvetet...Eller de hade egentligen vart strul sen morgonen eftersom att väggtidningarna vägrat dyka upp. Men iaf efter lunch var Kattis tvungen att ta sin stora gravidmage och gå hem eftersom att hon hade fått feber. Och nu när Sofie var uppe på sin Lunch lämnades butiken helt över till mig. Ensam tog jag hand om kunderna och detta funkade inge vidare alls. För mkt folk, för stressad Ida.

Helvetet fortsatte med att ATG maskinen totalt brakade ihop. Aaaahh, fan fan, men imorrn kommer förmodligen en tekniker från ATG och tittar på den får vi hoppas. Efter ATG maskinens totalt ihobrakade började ringklockan till kontoret från lastkajen att strula, den ville inte sluta ringa. I väldigt många och långa minuter stod klockan och tjöt och kunderna trodde nog att kriget brutit ut. Postpapprerna strulade och skrivaren vägrade spotta ut fler, så Sofie fick springa ner till Vivo och använda kopiatorn där.

När klockan äntligen slog 19 och vi kunde stänga igen portarna kom vi på att kassornaräkningen inte kan ske utan ekonomirapporter från ATG maskinen, men vi gjorde vårt bästa.

20:00 var allting räknat och fixat och vi stängde med lycka och larmade butiken, äntligen skulle jag få åka och sola solarium o mysa.. trodde jag

När jag anlände till solariet var det lång kö, varför ska alla sola när jag vill sola? Nå ja, jag pallade inte åka hit igen så jag satte mig i kön, de tog lååång tid.

22:30 var jag äntligen äntligen hemma, efter att ha missat bussen och fått sitta vid gullmarsplan o frysa i 30min. Som tur var väntade mig en liten present när jag kom hem. Mamma hade vart och köpt ett par fantastiska duntofflor, dessa kommer jag aldrig vilja ha av. Nu är jag så förbaskat trött så jag ska sussa. Det är ju en dag imorrn med, en härlig jobbardag mellan 9-20, tyvärr utan jobbets solstråle Sofie, men jag ska väll kunna ploga mig igenom morgondagen med utan hennes hjälp.

Over and out!

1 Comments:

  • At 7:52 em, Blogger Niklas said…

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

Skicka en kommentar

<< Home